Jag vet inte om jag vill träffa nya människor. Vad är det för mening med det egentligen? Jag vill inte sluta skolan och jag vill inte skiiljas från mina klasskamrater. Men det kanske inte behövs...?

Vill jag? Vill jag ge mig ut i världen och träffa nytt folk och uppleva nya saker?

Tja..nya saker är man ju med om hela tiden. Spelar det nån roll om människorna man umgås med är nya eller inte? Man måste träffa andra ibland också, är inte det att ta i lite? Vad spelar det för j'vla roll? Bara man trivs med dem man är med och kan ha roligt. Orka bry sig om nåt annat. lol

Jag är lycklig som det är

shit, jag har träningsvärk. Typ mellan bröstet och halsen på högra sidan, höger överarm och båda benen. Aj! Men det är det värt. Igår var värt allt.

Aja, snart ska jag gå och se på tv. Imorgon ska vi va hos kusinerna vid fem halv sex. Undrar om det kommer några fler? Det blir middag där, kul för mej som är vegeterian...men men, får äta potatis eller nåt om inte annat.

Just i detta ögonblick har jag fullt upp med att lyssna på Lena Philipsson och klarar jättebra att tänka samtidigt. Dansa I Neon, en j'vligt bra låt ska du veta! Lyssna på den :P

Nu slutar jag blogga, för vem orkar skriva nåt som ändå är meningslöst? Vad ska jag drömma om, vad VILL jag drömma om? Hm...det återstår att se. Tjao :)

Vi började en tjuga i tolv, och ja, då hade vi mentorstid och vi pratade lite grann om gårdagen, jag skämdes över dem som inte varit där men sa inget. Orka bråka. Vi gick igenom ordningsregler, lol, en del kunde jag inte förstå mig på. Vi är bara elever, inga brottslingar! Men bra var de väl, lyssnade inte så noga. Men somna gjorde jag inte. Nej, sån är jag inte. faktiskt.

Väl hemma så bloggade jag lite, och just det,sista lektionen såg vi på film. Amerikanska revolutionen, den tog slut idag. Jag orkar inte ens räkna på ett ungefär hur lång den var. Suck

ja, och som kommer vi till hemma dåda. Men nej, finns inte så mkt att säga, har redan glömt bort vad jag gjorde. Blev väl mest att titta lite på tv..hm, och ja...spatsera omkring. And now I had enden up here. Vad jag längtar tillbaks till klassen, alla kompisar, Madelen, alla skämt och att få en anledning att skratta med dom. Nu orkar jag inte skriva mer. Hej svejs

Det var rätt tid. Rätt plats. Rätt människor. Till och med JAG var rätt. Tror jag, det kändes så. Jag gjorde mitt bästa, var mig själv. Och jag tror det duger.

Sen befann vi oss på en okänd plats, en smula okänd för stunden, men ganska snart kom vi in i det, det som var efter. Och allt det andra var som bortblåst...men jag hittade tillbaka dit redan samma kväll. Det är inte så att jag tänker på det hela tiden, men jag har förändrats. Till det bättre, till det sämre...? Tja, det är på olika sätt. Men jag anser att det är bättre nu, hjärtat är renare från fördomar och jag trivs i det universum jag lever i. Jag ska se till att varje dag blir lika härlig som den jag upplevde igår.

Jag ska se till att leva i en slags tid som var då.

Brukar ni tänka då? Hur känns det då?

Det är inge kul. Jag undrar varför. Varför det händer. Är det pga platsen vi befinner oss på? För att inget j'vla skit händer!? Världen är kall och den står still. Ibland.

Ibland händer något, något som vänder uppochner på allt elända som är. Och det är som en sten som lyfts från bröstet. Jag vill ut, till en annan plats, men inga nya människor. Nej inga nya! Jag vill vara kvar här, med er. Lära mig mer om hur vi fungerar tillsammans. För jag vet att det går.

Ni är inte så dumma när allt kommer omkring.

Man vet vilka man beundrar. För att dom bryr sig, fast man först inte trodde att dom skulle. Eller kanske trodde man? Man kanske var osäker, men egentligen visste...? Jag kan inte svara på det. Jag kan inte det. Men jag kan svara på en annan fråga; Tycker man om alla? Nej, man KAN inte tycka om alla människor, men man kan börja tycka om människor man trodde man hatade. Som man kanske hatade förra veckan, men bara sådär  ytligt. Bara sådär så att man TRODDE, egentligen visste man ingenting om någonting, inte ett skit!

Tänk så mkt man kan växa under en upplevelse.

Känna andra människors närvaro, beröring. Veta att man klarar det tillsammans, nu finns det ingen återvändå. Vi är en sluten enhet, vem som helst är fri att gå. Springa mot nåt bättre, gör det, om det är vad du vill. Följ ditt hjärta, dina känslor, lita på dom.

Snälla, stanna kvar en liten stund till. Gör dig sj till en av oss. Vi är ett.

Till S1, den bästa klassen

Jag tror på dom som vill förändras. Gör nåt nytt, nåt du aldrig skulle våga annars. Våga vara samma person med dina kompisar som du är ensam. Är det så svårt med grupptrycket? Kanske ingen vill va udda, jag vet inte...Men gör det du mår bra av, va som du vill vara.